Livet är en fest ...

En tripp till Dalhalla för en nostalgitripp... konsert med 70-talsartister. Vackert väder när vi drog iväg ... men regn och åska under resan till Rättvik. Vi fick sitta kvar i bilen på parkeringen en bra stund ... men sen klarnade det upp och vi packade med oss matsäck, filtar och regnkläder. En fantastisk arena att besöka ... kanske inte det perfekta för en rock-eller popkonsert ... inbjuder inte till att stå och hoppa framför scenen ... Men en härlig atmosfär att sitta långt ner i ett "stenrum" ... Konserten hade en toppenbra konferencier i Mikael Tornving ... han berättade med inlevelse om sina upplevelser av 70-talet. Kände igen mig precis i hans roliga kommentarer ... har precis googlat och upptäckt att han är precis lika ung som jag är ...

Rockfolket och Burken inledde konserten ... Hey Baberiba är låten jag förknippar med dem ... Sen kom min stora favorit i mitten av sjuttiotalet, Harpo ... hans Moviestar, Honolulu och Sayonara kan jag fortfarande sjunga med i.

Pugh Rogefeldt var ingen favorit i min ungdom men hans Dinga Linga Lena sitter i huvudet ...

Hideaway med Lena Maria kommer jag däremot ihåg att jag gillade skarpt ...

Gruppen Waterloo sjöng några ABBA-låtar och ABBA var ju favoriter hos mig även om det var lite töntigt att gilla dem i början av deras karriär ...

Nationalteatern avslutade konserten i Dalhalla ... det var en riktig flashback. Deras Jack the Ripper fick vi höra varje bildlektion i sjuan ... vi hade i uppgift att rita ett skivomslag till den låten ... den låten innehåller ju en hel del ... vår teckningsfröken var nog en riktig proggare, såg i allafall så ut minns jag ...

Konserten avslutades med Livet är en fest där alla medverkande fanns med ...